leva livet nu
I den overklighet som är min verklighet,
drömmer jag mig ofta bort;
ser världen som den inte är, men kanske blir,
drömmer om platser, situationer, människor,
någonstans där jag har mitt rum, min plats.
Spelet som spelas är inte mitt,
falskheten, dubbelspelet, ondskan,
bubblar, pyser, ryser.
Tidningens svärta flyter ut, suddas ut,
blir blanka sidor.
Ser ut genom fönstret, ser en underbar värld,
himmelens ljuva färgspel, gatans mörka kontrast.
Ser människor gå, småspringa förbi;
vi har bråttom, vi människor.
I mitt fönster spretar plantorna uppåt,
strävar uppåt ur jorden, som skrämda,
utåt, mot det svaga ljuset, och fukten.
Spretar, åt alla håll, söker, hänfört, letar;
målet känt, ändå okänt;
i tiden som är är otiden stor.
Älskar, hatar, njuter, lider, kämpar, betraktar.
Behöver energi, ljus, för att orka, sol sol sol, min dyrkan.
Njutningen förgyller,
vattendroppen kyler, fuktar,
brödet smakar, gudlöst gudomligt,
livets sötma berikar, förtrollar.
Sötman är fadd, nästan bittersöt,
inte hel, ohel, inte komplett.
Ljuvheten har sin krona, saknad, eftersökt.
Ljuset, livgivaren, driver dagg,
driver frö mot gronad, mognad och frukt.
Driver mig framåt, bär mig med kraft,
får mig att växa, leva, längta, brinna, kämpa,
vill älska, söker i otiden som är min.
Andas. Känner mina pulsslag. Andas.
Lever.