Fiskmåsarna skrattar ljudligt alltmedan svalorna viner kring flaggan som flyger i den starka, ljumma vinden. Kisande ser jag ut över det glittrande vattnet, där molnens tunna slöjor väntar på den nedåtgående solen. Krusande vågor bryts kluckande mot den nybyggda bryggan, och vars sorl blandas med en mjuk Gymnopedie no 1 som inbjudande sköljer förbi i ändlös harmoni.
Mmm… |~)
Nu när kylan äntligen släppt sitt hårda grepp, och ljuset tilltar i styrka för varje dag så känner jag energin komma till mig. Långa, djupa andetag bland solstrålar som minner om en tid då värmen och brisen var njutbara. Dvalan som jag gömt mig i börjar tyna, och åter är det dags söka njutning i var stund. Snart, snart, är våren här!
Springer bland skuggor. Enstaka solstrålar lyckas bryta sig genom täta trädtoppar. Skuggorna söker, jagar, ringar in, konsumerar. Som höljd av omslutande dimma, panik. Skriker, i solbeströdd natt, oljud som inte ekar.
Snubblar, faller. Nedåt, inåt. I ett ögonblick stannar världen, fryst.
Och nu?