drömmer mig bort och jaget förtärs av skuggor

dold av mörker hasar jag fram

isande genom märg

kokande genom vener

skriker när smärtan tar över

morgonens tunna luft kväver mig
 jag tar ett andetag
mörka drömmar ebbar ut
 jag svettas
förvandlas till skuggad dag
 jag tittar ut
tunga moln förmörkar
 jag blundar
lägger sordin över livet
 jag fäller en tår
bortom mörkret hägrar ljuset
 jag drömmer
hoppet finns kvar
 jag ler

tomhetens svarta själ
  äger mig
  skrattar åt mig
  håller mig fast
fast
  i nät av drömmar
  i fängsel av hopp
  i olivets skugga

fyll mig