om natten
ofrivilligt vaken
skuggornas gisslan

mardrömmer
med vidöppna ögon

skriker
utan röst

lyssnar
efter ekon

hör
endast tomhet
i natten som vägrar ta slut

drömmer mig bort och jaget förtärs av skuggor

dold av mörker hasar jag fram

isande genom märg

kokande genom vener

skriker när smärtan tar över

morgonens tunna luft kväver mig
 jag tar ett andetag
mörka drömmar ebbar ut
 jag svettas
förvandlas till skuggad dag
 jag tittar ut
tunga moln förmörkar
 jag blundar
lägger sordin över livet
 jag fäller en tår
bortom mörkret hägrar ljuset
 jag drömmer
hoppet finns kvar
 jag ler